PARGASITEN, Pargas svenska pensionärer rf
 

                              

Styrelsen 

Ordförande,  Gunnel Jansson
jansson.gunnel(ät)parnet.fi, 040 5957 203
Sekreterare, Margareta Blomqvist 
margareta.blomqvist(ät)granvik.fi  040 720 40 96
Skattmästare, Vice ordförande,  Annica Forssell
forssell.annica(ät)gmail.com, 050 553 02 95
Vice sekreterare, Johanna Bondas
johanna.bondas(ät)parnet.fi 050 534 91 77
Kurt Lindroos 
kurt.lindroos475(ät)hotmail.fi, 0500 594 045
Mikael Reuter
mikael(ät)undala.fi,  040 552 49 78
Carl-Gustav Nygårdas
carlgustav.nygardas(ät)gmail.com, 040 507 14 61
Pia Rantanen
b.rantanen(ät)gmail.com, 040 094 80 13.
Kurt Lundström
kb.lundstrom(ät)gmail.com, 050 041 31 62   

Styrelsen 2023. Från vänster Pia Rantanen,Kurt Lindroos, Carl-Gustav Nygårdas, Margareta Blomqvist, Kurt B Lundström, Gunnel Jansson, Johanna Bondas,Annica Forssell och Mikael Reuter.

Funktionärer:

Medlemssekreterare        Kurt Lindroos
Mediekontakt                      Johanna Bondas
Teknikansvarig                    Carl-Gustav Nygårdas
Klippboken                            Mikael Reuter
IKT kontaktperson             Kurt Lundström
Motionsansvarig.                Carita Karlsson 045 641 5266. Carita Karlsson
Parentesens redaktion     Maria Simberg-Sörensen
                                                    Pia Rantanen
Parentesens ombrytning          Carl-Gustav Nygårdas
Webbansvarig/Webbredaktör  Carl-Gustav Nygårdas
Medlem av SPF:s arbetsutskott:       Mikael Reuter  
Medlem av SPF:s kommitté för intressebevakning: Clara Kronqvist-Sundström
Medlem av SPF:s valutskott Vivan Norring-Nyström
SPF region Åbolands vice ordförande:    Gunnel Jansson
Resegruppen
Clara Kronqvist-Sundström, ordf. 040 867 1948, kronqvistclara(ät)gmail.com
Pia Rantanen. 040 094 8013. b.rantanen(ät)gmail.com

Medlemmar i äldrerådet: Widar Nyberg (ordf), widde.nyberg(ät)netti.fi, Christina Ahlsund, cahlsund(ät)parnet.fi och Johan Nyberg, johan.nyberg(ät)parnet.fi. Inger Karlsson (suppleant)

Programgrupperna och gruppledarna för PSP:s månadsträffar

Kontaktperson och samordnare Kurt Lindroos
1.Beni von Weissenberg                040 545 14 35     benivw(ät)parnet.fi
2. Mårten Malmlund                        0400 71 03 12      marten.malmlund(ät)gmail.com
3. Gunnel Jansson                           040 5957 203      jansson.gunnel(ät)parnet.fi
4. Ulla Nordlund                                  040 5248 214   nordlund.ulla(ät)gmail.com 
    Bertel Nordlund                             0400 52 64 52     bertel.nordlundät)gmail.com         
5. Saknar ledare
6. Stina Engblom Colliander       0400 71 53 88      stina202(ät)parnet.fi
7. Christina Ahlsund                       040 759 90 52       cahlsund(ät)parnet.fi
    Arvo Björkroth                              044 564 93 51      arvobjorkroth(ät)yahoo.com
8. Annica Forsell                               050 553 02 95.     forssell.annica(ät)gmail.com
    Solveig Nurmela                           040 723 95 96.     solveig.nurmela(ät)abo.fi                   
9. Carita Karlsson                              045 641 5266.  tiitikarlsson(ät)gmail.com
    Margareta Westman.                    040 588 05 98
10 Saknar ledare

Programgruppsledarna tillsammans med föreningens styrelse vid den årliga sammankomsten 12.1.2023. På bild sittande från vänster: Margareta Blomqvist, Stina Engblom-Colliander, Aino Mattsson, Siv Nygårdas, Ulla Nordlund, Stående från vänster: Johanna Bondas, Carl-Gustav Nygårdas, Kurt B Lundström, Gunnel Jansson, Bertel Nordlund,  Carita Karlsson, Solveig Nurmela, Christina Ahlsund, Pia Rantanen, Annica Forssell, Kurt Lindroos, Arvo Björkroth, Mikael Reuter, Mårten Malmlund, och Beni von Weissenberg.

Presentation av styrelsemedlemmarna 2023

Gunnel Jansson, ordförande

Jag bodde under min barndom vid sydkustens stränder: född i Helsingfors, sedan i Åbo, Kotka och tillbaka till Åbo där jag gick i de legendariska skolorna: Cygnaeus folkskola (vid Salutorget), Åbo Svenska Flicklyceum (i skolhusen vid Eriksgatan och i ”Hörran” vid Västra Strandgatan). 
Även studieåren tillbringade jag i Åbo. Det var inte helt lätt att från en helt svensk hemmiljö studera vid Turun Yliopisto på finska. Där fick man tentera på svenska men eftersom all undervisning var på finska blev det snabbt så att yrkesordförrådet var finska och den tidens språkbad blev synnerligen effektivt.
Jag hade alltid varit ”mosters flicka” så jag var bara tre år gammal då jag förklarade att jag skulle bli tandläkare så som Moster. Under åren som kom hittade jag inte någon orsak till att ändra på det beslutet fastän det var jobbigt att komma in vid medicinska fakulteten i Åbo och det behövdes både språkbad, stor målmedvetenhet och en massa envishet för att fullfölja beslutet. Så väl minns jag de ensamma promenaderna längs regniga gator i Åbo då jag grät och var övertygad om att jag aldrig skulle lära mig att jobba via en spegel…… ”du lär dig nog” sa moster.
Så gick studieåren och mitt första jobb var i Kristinestad, även det en kuststad. Där jobbade jag 1000 dagar som skoltandläkare. Förändringarnas tid i samhället var stor och då jag hösten 1972 kom till Pargas anställdes jag som samkommunens hälsovårdscentraltandläkare för då hade hälsovårdscentralerna uppkommit. Då var Pargas köping och här verkade en Samkommun för folkhälsoarbetet vari ingick Pargas och skärgårdskommunerna.  År 1977 blev Pargas stad och valde år 1996 att utträda ur samkommunen. År 2009 sammanslogs sedan samma kommuner till Pargas stad. Många svängar i långdansen. 
Under dessa år hann jag vara hälsovårdscentraltandläkare, ansvarig hälsocentraltandläkare och ledande tandläkare. Så jag har erfarit alla de kommunala svängarna och de förtroendevalda var ofta samma personer som under åren representerade liknande organ med olika benämningar.
Själv hann jag också sitta i Pargas stadsfullmäktige, stadsstyrelsen, socialnämnden, biblioteksnämnden och skoldirektioner.
Numera jobbar jag som privattandläkare en dag i veckan centralt på Malmen.
Pargasbo är jag kanske inte från början av mitt liv men släktrötterna från fars sida kommer från Boda gård på Attu sedan 1600-talet eller så långt man via släktforskningen kan komma tillbaka i tiden.
Sommarstället Engisholm i Vidkulla by i ”ööstra sokn” köpte mina föräldrar hösten 1951 så jag har  själv upplevt Pargas landskommun, Pargas köping och Pargas stad under 66 somrar på holmen.
Det framkom redan att släktforskning är en sysselsättning jag mycket och gärna sysslar med. Jag intresserar mig även för arkeologi och har deltagit i utgrävningar. Men det är inte endast ”gräva där du står” som är intressant utan historia i alla former och kulturupplevelser i forntid och nutid samt resor både i hemlandet och i utlandet.
Ifall stress och besvikelser smyger på är det skönt att ”dunka” bort dem i vävstugan. Min vävstol är från 1800-talet och är sned i många riktningar och vi trivs tillsammans. 
Cirkeln slöts på något sätt då jag år 2009 flyttade in i min mosters hus på Parsbybacken. Huset är byggt 1935 och genomgick en grundlig ombyggnad och renovering men den gamla mottagningen i övre våningen finns kvar som ett museiminne.
Trädgården och det lilla växthuset ger mycket och kär sysselsättning.
Att bli pensionär var svårt – är svårt fortfarande. Att ena dagen behövas och följande inte behövas alls. Jag är inte den enda som upplever det så, men det tycks sitta i och blir inte lättare med åren.

Annica Forssell, Skattmästare, vice ordförande 

Jag är uppvuxen i Åbo, sommarboende i Pargas skärgård hela barn- och ungdomstiden. Flyttade till Pargas 2014 tack vare att vi hittade ett härligt hus på Prästgårdsmalmen, har jobbat på olika håll i Pargas en stor del av mitt yrkesliv ända från 1992 till 2018 då jag gick i pension. Har studerat ekonomi vid Åbo Akademi.

Nu håller husrenoveringen mej sysselsatt - att plocka fram och skapa enligt gamla metoder. Huset är från slutet av 1800-talet. Det är spännande att lära sig nytt. Olika aktiviteter sysselsätter och också barnbarn ibland. Som VD för Pargas pensionärshem på Vapparvägen får jag nya utmaningar inom modern fastighetsskötsel. Nya aktiviteter är pensionärsföreningen och Röda Korsets väntjänst.

Som person är jag nyfiken på att lära mig om olika saker - både när och fjärran.  Jag har lärt mej bli riktigt bra på att måla och blanda till färger (t.ex. äggoljetempera) - deltog aktivt i målningen av den gamla branddepån 2020. Min nyaste hobby är att virka spetsgardiner i gammal stil - med nyplanerade motiv. Scoutingen finns kvar i ryggmärgen. Pensionärsföreningen ”halkade” jag in i via intresset för att lära mej bridge.

Pargas – möjligheter och utmaningar?

Pargas har förutsättningar för att bli en riktigt bra stad med aktiva innevånare. Personerna är styrkan - det gäller att samarbeta och hjälpas åt. Språkgränserna är en stor utmaning - pensionärsaktiviteterna är ett bra exempel - det finns skilda föreningar på svenska och finska. Idrotten har jag förstått fungerar tämligen bra på två språk.

Mikael Reuter,
Född i Helsingfors 17/5 1943. Änkling sedan 2007 och sedan 2008 delsbo med Jatta Laineenkare. En son bosatt i Skräbböle och en dotter i Helsingfors, två sondöttrar. Gått i skola i Helsingfors, studerat nordiska språk vid Helsingfors universitet (fil. lic.). Fil. dr h.c. vid Umeå universitet. Arbetat vid Forskningscentralen för de inhemska språken i över 30 år, först som språkvårdare och sedan som föreståndare för svenska avdelningen. Skrivit språkspalten Reuters rutor i HBL 1986–2013. Pensionär sedan 2008.
I Pargas har jag bott alla somrar i hela mitt liv, och Pargas har alltid känts som min andra hemort. År 2012 insåg jag att jag ville bo här permanent och sedan dess är jag skriven i Pargas.
Jag har tidigare varit aktiv i en mängd föreningar, från Finlands svenska skolungdomsförbund och studentkåren vid Helsingfors universitet på 1960-talet till Svenska folkskolans vänner och Hugo Bergroth-sällskapet fram till 2010-talet.
Jag har varit en av redaktörerna för Parentesen sedan 2014, och från 2016 till 2022 var jag ordförande för Pargas Svenska Pensionärer. Är också medlem av SPF:s arbetsutskott.

Kurt Lindroos
Vem är du?
Kurt Lindroos född sommaren 1947 i Våno Östertorp, Pargas men flyttade snart till Åbo.
Var har du vuxit upp och gått i skola?
Jag har vuxit upp och gått iskola i Åbo Topelius folkskola och fem klasser i Classikum¨.
 

När flyttade du till Pargas?
År 1983.
Hur ser din familj ut?
Min hustru Rose-Marie,två vuxna söneroch tre barnbarn.
Vilka intressen har du?
Att umgås med vänner, Skröbbelgåbbana och så har jag en husbil och varit cravanare i  över 20 år och därmed fått vänner från hela norden.
Vem är din förebild?
Jag har ingen direkt förebild men jag högaktar vår nuvarande Republikens President.
Är du engagerad i någon förening berätta vad?
Jag är aktivt engagerad i SFC Turku ry(Åbo caravan förening),numera är jag dock med och ordnar träffar och sammankomster.Har varit med och organiserat både inhemska och samnordiska träffar(varit kontaktperson till de övriga nordiska länderna år 2013). I början av 2000 talet satt jag med i styrelsen var även viceordförande samt ordförande för träffutskottet,som handhar ordnandet av sammakomster.
Din favoritmusik? 
Bra dansmusik,framförallt Tango.
Vad tycker du om Pargas?
Idyllisk skärgårdsstad och har träffat min fru Rose-Marie här på Lillholmen.
Ditt motto?
Bestämda åsikter och att man håller sina löften. 

Margareta Blomqvist sekreterare 

Föddes med efternamnet Borg i Tenala hösten 1951. Flyttade till Pargas sommaren 1956 med föräldrar och syskon. Student från Pargas Svenska Samskola. Diplomkorrespondent från Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Efter nästan fyrtio år i huvudstadsregionen återinflyttad till Pargas 2011 tillsammans med min make Dick Blomqvist till hans föräldragård i Granvik. Dick avled plötsligt till min och familjens stora sorg hösten 2017. Har två döttrar, en i Esbo och en i Uppsala. Fyra flickbarnbarn.

Har kommit att ägna hela mitt yrkesliv åt affärsvärlden och storindustrin. Inledde min bana som sommarpraktikant vid Pargas Kalks huvudkontor i Pargas 1974. Flyttade 1975 till Helsingfors och jobbade åren 1976 - 2002 som sekreterare, först inom koncernledningen, sedan för tre koncernchefer, vid Parteks kontor i Munksnäs och sedermera Sörnäs. Från och med hösten 2002 fram till min pensionering 2011 innehade jag posten som sekreterare för hissbolaget KONEs styrelseordförande.

Är glad över att åter få bo i världens vackraste skärgård, få tala mitt modersmål och här i vår stad kunna både sjunga i kör (för närvarande ordförande för Pargas Sången) och bowla. Spelar litet piano, läser rätt mycket och har numera också ett gryende intresse för släktforskning. Bor fortfarande i Granvik, där gårdens åkrar uthyrda, men där ändå mångahanda praktiska göromål håller mig sysselsatt i vardagen.

Carl-Gustav Nygårdas 

Född 1948 och uppvuxen i Österbotten i Korsnäs men med rötter också i Åboland. Student från Vasa svenska lyceum, nuvarande övningsskolan för blivande lärare, och studerat till diplomingenjör vid Åbo Akademi.

Till familjen hör frun Siv och tre döttrar med familjer.

Arbetslivet förde oss runt om i Finland och vi har bott i Kervo och Björneborg innan vi 1980 kom till Pargas. I Pargas hade jag olika uppdrag inom stenullsbranschen både nationellt och internationellt. Därifrån pensionerade jag mig 2010.

Efter pensioneringen har fritidsstället i Mågby och barnbarnen fyllt vardagen rätt långt. De senaste åren har jag också varit aktiv i pensionärsföreningen som IT stödperson och handhaft hemsidan på webben. Jag är också med i Skröbbelgåbbanas verksamhet.

Frivilligverksamhet har alltid intresserat och jag har ställt upp om man kunnat bidra med något. Det som jag tycker är viktigt med pensionärsföreningen är att den ger möjlighet till en social gemenskap via sina träffar och hobbygrupper. Utbytet av erfarenheter mellan pensionärer i olika åldrar är också viktigt.

Johanna Bondas 

Vår familj, föräldrarna Dora och Sven samt jag och två äldre bröder, flyttade till Pargas i början av 1950-talet, då min far, Sven Nyberg ”Nybbe”, fått anställning som äldre lektor i engelska vid PSS, d v s Pargas Svenska Samskola. Jag blev student vid PSS år 1967 och studerade vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi i Åbo, där jag träffade min man Harry, Vasabo. Min arbetsplats före pensioneringen var Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi. År 2000 flyttade vi från Kimito till Pargas. Harry hade gått i pension och jag jobbade ännu i Åbo. Dessutom hade/har vi vår sommarstuga på Lilltervo. Pargas var inte detsamma som då jag en gång flyttade härifrån men det kändes ändå litet som att komma hem. Då jag växte upp var Pargas så gott som helt svenskspråkigt, men nu är språkgrupperna gissningvis lika stora. Harry avled år 2020, bruten av en lång sjukdom. 

Främst under sommaren, men också höst och vår är jag sysselsatt med sommarstället. Det är brunn, brygga, vägar, trädgård, osv.  Till mina intressen hör, förutom sommarstället, som är nr 1, bl a litteratur, kortspel (jag hör till Pensionärsföreningens bridgespelare), Alfapet, skärgårdsliv, motion i olika  former, resor. Tyvärr räcker inte tiden till för allt.

Det är svårt att själv svara på frågan hurudan personlighet man är. Jag tycker om människor och tycker jag är empatisk.  Jag framför vid behov min åsikt. Jag tror jag uppfattas som flitig och ansvarskännande. Men jag är inte en utpräglat social person.

Det mesta vi behöver finns att få i Pargas. Och om det mot förmodan inte finns att få i Pargas så ligger staden Åbo nära. Pargas är en trygg plats att bo på. Den vackra skärgården ligger nära och man kan lätt ta sig ut med buss, bil, båt eller varför inte cykel. Men gör staden tillräckligt för att locka turister hit, till Pargas-Pargas? 

En stor utmaning för Pargas är social- och hälsovårdsreformen. Kommer vi att få behålla hälsocentralen i Bläsnäs? Hur blir det med hälsovården ute i skärgården? Vad händer med vården på svenska i välfärdsområdet Egentliga Finland? Viktiga frågor! 

Kurt Lundström

Kurt Lundström, född på svenska dagen 1947 i Åbo där jag vuxit upp och gått i skola, fem klasser i Classikum och sen Pargas yrkesskola på ellinjen. Tog min ingenjörsexamen i svagström i Sverige. Familjen består av min hustru Kristina och 2 barn och barnbarn. 

Arbetet förde oss till Vanda i början på 80 talet där jag som exportchef för olika företag reste världen runt. År 2011 gick jag i pension som jag utnyttjat till att förutom att delta i olika resor arrangerade av Vanda svenska pensionärsförening också deltagit i föreningens styrelse som IT ansvarig, då ingen ersättare hittats sköter jag ännu deras hemsida samt datastöd på distans.

Då vi har en sommarstuga i Pargas mognade tanken på att flytta till Pargas och flytten tog plats i maj 2020. Mina hobbyer är snickrande på stugan, genealogi och It.
Eftersom jag anmält mig frivilligt att också här fungera som datastöd så kommer nog en del av oss att mötas. Det intressanta med sådan verksamhet är att man lär känna många människor och lär sig hela tiden nya saker då trots allt är amatör gällande IT.

Pia Rantanen

Jag är Åboflicka i grunden. Där växte jag upp, gick i skola och studerade. Min skolgång började jag 1963 i Sirkkala folkskola. Efter studentexamen från Katedralskolan 1975 började mina studier vid KTF (Kemisk tekniska fakulteten) vid Åbo Akademi. DI examen tog jag 1981 och fortsatte därefter med licenciatstudier fram till att jag började arbeta på Dickursby färgfabriker år 1983.  Jag hade ansvar för vattenlösliga utomhusfärger och det är faktiskt väldigt roligt att än i dag se mina “egna” målarfärg på butikshyllorna.

Dickursby var en trevlig ort att bo på men långt från Åbolands skärgård. Efter att våra barn fötts, dottern 1984 och sonen 1987 började jag längta hemåt. 1989 gick flyttlasset till Pargas. Jag började som utveckligngsingenjör på Parteks Isolerindustri, sedermera Paroc. Här kom jag att arbeta i över 30 år med olika arbetsuppgifter både kemiska, tekniska och administrativa, praktiska och strategiska. Arbetet förde mig runt i världen  och jag är tacksam över att ha fått lära känna många olika kulturer och människor. Det var nog med vemod jag lämnade arbetslivet sommaren 2020, precis i takt med corona pandemin.

Som personlighet är jag extrovert, tänker medan jag pratar. Jag har en benägenhet att tycka att allt är möjligt - ibland har den biten fastnat i halsen. Även om jag är utåtriktad är jag en rätt privat person och har inte sökt mig till  förenings-aktiviteter.
Jag är läshungrig. Jag testar på författare från hela världen, varvar mellan fakta, romaner och trillers. När läslustan är mättad handarbetar jag - älskar att sticka till barnbarnen. Inget konventionellt utan självdesignat. Ibland blir det bra, ibland alldeles förfärligt!
En stor del av året vistas vi ute på vårt sommarparadis på Rosala och då är det trädgårdsskötsel som gäller. Ärligt talat hade jag nästan givit upp allt vad trädgård heter då hjortarna tycks ha samma smak som jag. Men efter att vi byggt hjortstängsel, kan jag igen njuta av allt från jordgubbar och bärbuskar till blomsterprakt. Allt detta varvas med byggnadsarbeten på stugan och en och annan båttur i skärgården.

Till sist några reflektioner från mitt dryga år i Pensionärsföreningen.

Jag hade intalat mig själv att inte vara en utpräglad föreningsmänniska – utan att veta hur en sådan ser ut. Det tog ett bra tag innan jag ens tänkte på att aktivera mig i Pargas. Jag var ju smått aktiv i föreningen för kvinnliga akademiker. Det räckte, tyckte jag. Till den dag jag blev uppringd av en före detta kollega. Det skulle behövas stöd i Parentesens redaktion och i resegruppen. Nu var jag fast.
Det har och är en jättetrevlig uppgift att medverka i uppbyggandet av Parentesen, presentera intressanta personer och ämnen. Det största utmaningen är kanske att locka fler att skriva om ämnen ni brinner för. Skrivarklåda finns, det har jag noterat.
Inte tänkte jag aktivera mig nämnvärt i Hobbygrupperna heller men har kommit att njuta till fullo av de Pratgladas aktiva gäng och våra inspirerande diskussioner. Vi har diskuterat allt från språkbruket i media till varför det är så tråkigt i kyrkan. Gruppens moderator är väl förberedd på diskussionsämnet och leder åsiktsyttringarna med fast hand – alla kommer till tals! Jag hoppas att flera pensionärer blir nyfikna på gruppen.
Att läsa var alltså min passion och har varit med i läsekretsar där vi diskuterat aktuella böcker. I Litterära klubben gör vi inte så. Jag gick in med gammaldags synsätt och kom ut med en tanke att – just så här skall en slipsten dras. Jag har läst författare som jag definitivt hade lagt tillbaka på biblioteks- eller butikshyllan.
Min poäng här är att det lönar sig att komma med i föreningen. Du behöver inte vara en föreningsmänniska – var bara nyfiken.