Pargas Svenska Pensionärer

Ordförandens spalt

Den 18 november kunde vi hålla vårt stadgeenliga höstmöte i Brankis (se Gunnel Janssons referat på s. 2). Aldrig förr har så få personer varit närvarande på våra allmänna möten eller månadsträffar. Vi satt där med munskydd på, glest placerade på enskilda stolar ute i salen. Det kändes konstigt, men på det viset följde vi snällt de rekommendationer (helt befogade) som myndigheterna gett. 

Mötet godkände styrelsens verksamhetsplan och budget, men ännu vet vi inget om i vilken mån de kan förverkligas under det kommande året. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på att ett fungerande vaccin ska kunna tas i bruk så snart som möjligt så att vi kan börja leva ett någorlunda normalt liv igen. Den här epidemin har verkligen fått en att inse hur viktigt det är med umgänge och samarbete.

På mötet omvaldes jag som ordförande för ett år till, trots att jag tidigare hade tänkt mig att det skulle få räcka med de fem år jag nu varit ordförande. Jag tackar för förtroendet, men om ett år blir det dags för någon annan att träda till.

Av de fyra styrelsemedlemmar som stod i tur att avgå kunde Vivan Norring-Nyström och Kari Penttinen inte återväljas på grund av bestämmelserna i föreningens stadgar, och i stället valdes Annica Forssell och Carl-Gustav Nygårdas som nya styrelsemedlemmar. Jag tackar vår långvariga och effektiva sekreterare Vivan och vår aktiva styrelsemedlem Kari för deras fina arbete, och hälsar samtidigt Annica och Carl-Gustav välkomna.

Det är stora utmaningar vi har framför oss, och jag hoppas verkligen att all vår livliga verksamhet så snart som möjligt kan komma igång igen, och att det också leder till att vi får allt fler medlemmar.

Slutligen vill jag slå ett slag för en aktivitet som kommer att få en lite annorlunda form det här läsåret, nämligen våra medlemmars möjlighet att ställa upp för samtal på svenska med medicine studerande från Åbo universitet. Under rådande förhållanden kan de fysiska besöken inte bli av, men i stället får intervjuerna ordnas per telefon (se rutan nedan). Jag hoppas att så många som möjligt vill låta sig intervjuas, eftersom det är viktigt att de finska studenterna får uppleva att det verkligen finns folk som talar svenska.

Må gott och ta vara på varandra!

Mikael Reuter