PARGASITEN, Pargas svenska pensionärer rf
 

                              

Styrelsen 

Ordförande,  Gunnel Jansson
jansson.gunnel(ät)parnet.fi, 040 5957 203
Sekreterare, 
Skattmästare, Vice ordförande,  Annica Forssell
forssell.annica(ät)gmail.com, 050 553 02 95
Vice sekreterare, Carl-Gustav Nygårdas
mejl-länk, 040 507 14 61
Vice skattmästare Kurt Lundström
kb.lundstrom(ät)gmail.com, 050 041 31 62
Maj-Len Bergman
majlen.bergman(ät)gmail.com, 040 703 66 92

Carita Karlsson
tiitikarlsson(ät)gmail.com 045 641 52 66

Per-Olof Nordin
perolofnordin(ät)gmail.com, 040 750 9089
Pia Rantanen
b.rantanen(ät)gmail.com, 040 094 80 13.

Yvonne Vestberg Heino
yvestbergheino@hotmail.com, 044 917 92 91
   

Styrelsen 2024. Från vänster Pia Rantanen, Maj-Len Bergman, Gunnel Jansson, Per-Olof Nordin, Carita Karlsson,Kurt B Lundström,Carl-Gustav Nygårdas, Annica Forssell och Yvonne Vestberg Heino.

Funktionärer 2024:

Medlemssekreterare        Maj-Len Bergman
Mediekontakt                      Yvonne Vestberg Heino
Teknikansvarig                    Carl-Gustav Nygårdas
Klippboken                            Per-Olof Nordin
IKT kontaktperson             Kurt Lundström
Motionsansvarig.                Carita Karlsson 045 641 5266
Parentesens redaktion                                    Pia Rantanen
                                                                                   Vivan Nyström
Parentesens ombrytning          Carl-Gustav Nygårdas
Webbansvarig/Webbredaktör  Carl-Gustav Nygårdas
Medlem av SPF:s kommitté för intressebevakning: Clara Kronqvist-Sundström
Medlem av SPF:s valutskott Vivan Norring-Nyström
SPF region Åbolands vice ordförande:    Gunnel Jansson
Resegruppen
Pia Rantanen. 040 094 8013. b.rantanen(ät)gmail.com
Yvonne Vestberg Heino

Medlemmar i äldrerådet: Widar Nyberg (ordf), widde.nyberg(ät)netti.fi, och Inger Karlsson inger.karlsson(ät)parnet.fi.

Programgrupperna och gruppledarna för PSP:s månadsträffar

Kontaktperson och samordnare Kurt Lindroos
1.Beni von Weissenberg                040 545 14 35     benivw(ät)parnet.fi
2. Mårten Malmlund                        0400 71 03 12      marten.malmlund(ät)gmail.com
3. Gunnel Jansson                           040 5957 203      jansson.gunnel(ät)parnet.fi
4. Ulla Nordlund                                  040 5248 214   nordlund.ulla(ät)gmail.com 
    Bertel Nordlund                             0400 52 64 52     bertel.nordlundät)gmail.com         
5. Soili Svahnström.                        044 500 30 97.      soilis(ät)parnet.fi
6. Stina Engblom Colliander       0400 71 53 88      stina202(ät)parnet.fi
7. Christina Ahlsund                       040 759 90 52       cahlsund(ät)parnet.fi
    Clara Kronqvist-Sundström    040 867 19 48      kronqvistclara(ät)gmail.com
8. Annica Forsell                               050 553 02 95.     forssell.annica(ät)gmail.com
    Solveig Nurmela                           040 723 95 96.     solveig.nurmela(ät)abo.fi                   
9. Carita Karlsson                              045 641 5266.    tiitikarlsson(ät)gmail.com
    Margareta Westman.                    040 588 05 98
10 Kaj Johansson.                            040 516 22 70.      kaj.johansson164(ät)gmail.com

Programgruppsledarna tillsammans med föreningens styrelse vid den årliga sammankomsten 25.1.2024. På bild sittande från vänster: Maj-Len Bergman, Gunnel Jansson, Christina Ahlsund, Carita Karlsson, Annica Forssell, Ulla Nordlund och Bertel Nordlund. Stående från vänster: Pia Rantanen, Carl-Gustav Nygårdas,Mårten Malmlund, Per-Olof Nordin, Solveig Nurmela, Kurt B Lundström, Kaj Johansson, Yvonne Vestberg Heino, Margareta Westman, Soili Svahnström. Arvo Björkroth, och Beni von Weissenberg.

Presentation av styrelsemedlemmarna 2024

Gunnel Jansson, ordförande

Jag bodde under min barndom vid sydkustens stränder: född i Helsingfors, sedan i Åbo, Kotka och tillbaka till Åbo där jag gick i de legendariska skolorna: Cygnaeus folkskola (vid Salutorget), Åbo Svenska Flicklyceum (i skolhusen vid Eriksgatan och i ”Hörran” vid Västra Strandgatan). 
Även studieåren tillbringade jag i Åbo. Det var inte helt lätt att från en helt svensk hemmiljö studera vid Turun Yliopisto på finska. Där fick man tentera på svenska men eftersom all undervisning var på finska blev det snabbt så att yrkesordförrådet var finska och den tidens språkbad blev synnerligen effektivt.
Jag hade alltid varit ”mosters flicka” så jag var bara tre år gammal då jag förklarade att jag skulle bli tandläkare så som Moster. Under åren som kom hittade jag inte någon orsak till att ändra på det beslutet fastän det var jobbigt att komma in vid medicinska fakulteten i Åbo och det behövdes både språkbad, stor målmedvetenhet och en massa envishet för att fullfölja beslutet. Så väl minns jag de ensamma promenaderna längs regniga gator i Åbo då jag grät och var övertygad om att jag aldrig skulle lära mig att jobba via en spegel…… ”du lär dig nog” sa moster.
Så gick studieåren och mitt första jobb var i Kristinestad, även det en kuststad. Där jobbade jag 1000 dagar som skoltandläkare. Förändringarnas tid i samhället var stor och då jag hösten 1972 kom till Pargas anställdes jag som samkommunens hälsovårdscentraltandläkare för då hade hälsovårdscentralerna uppkommit. Då var Pargas köping och här verkade en Samkommun för folkhälsoarbetet vari ingick Pargas och skärgårdskommunerna.  År 1977 blev Pargas stad och valde år 1996 att utträda ur samkommunen. År 2009 sammanslogs sedan samma kommuner till Pargas stad. Många svängar i långdansen. 
Under dessa år hann jag vara hälsovårdscentraltandläkare, ansvarig hälsocentraltandläkare och ledande tandläkare. Så jag har erfarit alla de kommunala svängarna och de förtroendevalda var ofta samma personer som under åren representerade liknande organ med olika benämningar.
Själv hann jag också sitta i Pargas stadsfullmäktige, stadsstyrelsen, socialnämnden, biblioteksnämnden och skoldirektioner.
Numera jobbar jag som privattandläkare en dag i veckan centralt på Malmen.
Pargasbo är jag kanske inte från början av mitt liv men släktrötterna från fars sida kommer från Boda gård på Attu sedan 1600-talet eller så långt man via släktforskningen kan komma tillbaka i tiden.
Sommarstället Engisholm i Vidkulla by i ”ööstra sokn” köpte mina föräldrar hösten 1951 så jag har  själv upplevt Pargas landskommun, Pargas köping och Pargas stad under 66 somrar på holmen.
Det framkom redan att släktforskning är en sysselsättning jag mycket och gärna sysslar med. Jag intresserar mig även för arkeologi och har deltagit i utgrävningar. Men det är inte endast ”gräva där du står” som är intressant utan historia i alla former och kulturupplevelser i forntid och nutid samt resor både i hemlandet och i utlandet.
Ifall stress och besvikelser smyger på är det skönt att ”dunka” bort dem i vävstugan. Min vävstol är från 1800-talet och är sned i många riktningar och vi trivs tillsammans. 
Cirkeln slöts på något sätt då jag år 2009 flyttade in i min mosters hus på Parsbybacken. Huset är byggt 1935 och genomgick en grundlig ombyggnad och renovering men den gamla mottagningen i övre våningen finns kvar som ett museiminne.
Trädgården och det lilla växthuset ger mycket och kär sysselsättning.
Att bli pensionär var svårt – är svårt fortfarande. Att ena dagen behövas och följande inte behövas alls. Jag är inte den enda som upplever det så, men det tycks sitta i och blir inte lättare med åren.

Annica Forssell, Skattmästare, vice ordförande 

Jag är uppvuxen i Åbo, sommarboende i Pargas skärgård hela barn- och ungdomstiden. Flyttade till Pargas 2014 tack vare att vi hittade ett härligt hus på Prästgårdsmalmen, har jobbat på olika håll i Pargas en stor del av mitt yrkesliv ända från 1992 till 2018 då jag gick i pension. Har studerat ekonomi vid Åbo Akademi.

Nu håller husrenoveringen mej sysselsatt - att plocka fram och skapa enligt gamla metoder. Huset är från slutet av 1800-talet. Det är spännande att lära sig nytt. Olika aktiviteter sysselsätter och också barnbarn ibland. Som VD för Pargas pensionärshem på Vapparvägen får jag nya utmaningar inom modern fastighetsskötsel. Nya aktiviteter är pensionärsföreningen och Röda Korsets väntjänst.

Som person är jag nyfiken på att lära mig om olika saker - både när och fjärran.  Jag har lärt mej bli riktigt bra på att måla och blanda till färger (t.ex. äggoljetempera) - deltog aktivt i målningen av den gamla branddepån 2020. Min nyaste hobby är att virka spetsgardiner i gammal stil - med nyplanerade motiv. Scoutingen finns kvar i ryggmärgen. Pensionärsföreningen ”halkade” jag in i via intresset för att lära mej bridge.

Pargas – möjligheter och utmaningar?

Pargas har förutsättningar för att bli en riktigt bra stad med aktiva innevånare. Personerna är styrkan - det gäller att samarbeta och hjälpas åt. Språkgränserna är en stor utmaning - pensionärsaktiviteterna är ett bra exempel - det finns skilda föreningar på svenska och finska. Idrotten har jag förstått fungerar tämligen bra på två språk.

Maj-Len Bergman

Maj-Len är ny styrelsemedlem från och med 2024. Hon kommer att fungera som kontaktperson till program- och hobbygrupperna samt medlem. Maj-Len sköter också om vårt medlemsregister och lotsar in nya medlemmar i föreningen.
Nedan presenterar hon sig själv.

Maj-Len Bergman heter jag. Född o uppvuxen i Pargas, i en familj med fem barn. Jag har två äldre bröder och två äldre systrar. Hade en lycklig barndom och som yngsta barnet blev jag nog lite bortskämd.

Som 6-åring började jag i barnträdgården, Bantis. 1961 inleddes skolgången, två år i Lilla Malmen, två år i Centralskolan, fem år i Samskolan och student blev jag 1974.

Sommarloven, 3 månader, bodde hela vår familj i ett hus på landet och där tillbringade jag mycket tid i ladugårdarna. Jag tyckte om djuren och fick vara med och sköta dem. Det var också roligt att hoppa och åka på hölasset. Vintertid var det skridskobanan som gällde. Från kl. 17-20 spelades det musik och vi lekte nata och Svarte man. Det fanns ett uppvärmt utrymme där man kunde byta om och värma sig.

1974 började jag mina studier vid Åbo Akademi. Efter

två år flyttade jag till Jakobstad för studier vid Barnträdgårdslärarseminariet. Jag trivdes bra i Jakobstad men flyttade tillbaka hem till Pargas 1978

då jag fick ett vikariat på Bantis. 1980 började jag som daghemsföreståndare på Kapellstrands daghem. 1983 flyttade daghemmet till nya utrymmen och fick namnet Kirjala daghem. Jag fick till min stora glädje vara med under hela planeringstiden. Där jobbade jag sedan nästan ända fram till min pensionering 2016.

Jag tycker själv att jag är ganska lugn, praktisk och kreativ. Jag har många fritidsintressen, handarbete, slöjd, möbelrenovering, trädgården, promenader, släktforskning m.fl.

Jag tycker att Pargas svenska pensionärer är en bra förening med trevliga månadsmöten och många hobbygrupper. Det finns någonting för alla. Själv gick jag med i föreningen genast då jag blev pensionär.

Carita Karlsson

Jag är född och uppvuxen i Åbo. Gick i Cygneus folkskola och fortsatte i Samskolan i Åbo.
Redan under skoltiden var jag en aktiv körsångare och gymnast. Älskade rörelse och gymnastik. Det var betydligt roligare än de teoretiska skolämnena.
Nåväl, 1974 skrev jag studenten 1974 och utbildade mig sedan till studentmerkonom.
Jag har arbetat inom försäkringsbranschen i så gott som hela mitt arbetsverksamma liv, dvs över 35 år. Jag jobbade med försäkringar för storföretag. Mitt arbete på mäklaravdelningen var speciellt intressant då verksamheten öppnade sig på 1990-talet. Jag hade förmånen att vara med och utveckla den avdelningen som en av de första i Finland.
Mina barndomssomrar vistades familjen i Fagerkulla. Därifrån har jag bara trevliga minnen. Så inte var det så konstigt att jag flyttade till Pargas 1972.
För mej är familjen väldigt viktig och idrotten och gymnastiken har förenat oss. Med egen dotter var det tävlingsdans som gällde och nu barnbarnens olika hobbyer.
Som sagt, jag har alltid brunnit för rörelse, musik och framförallt kombinationen av musik till rörelse.  Redan långt innan jag gick i pension drog jag motionskurser vid Kombi i Pargas. Nu efter pensioneringen har det blivit rörelse till musik för seniorer!
Som person tittar jag framåt. Jag är energisk men också väldigt lojal och samvetsgrann. Att motioner har nog varit balanserande under de mest hektiska tiderna i livet.
Jag ser som min uppgift att aktivera seniorerna inom vår pensionärsförening. Det är synnerligen viktigt att röra på sig med tanke på att kunna bo hemma längre! Jag önskar speciellt att männen skulle vara mer aktiva!
”Mer kraft i åren” projektet passar mig därför bra och det skall bli intressant att se hur projektet formar sig.

Yvonne Vestberg Heino

Gift i Belgien med en helfinsk man kom jag till Pargas tack vare ett ett gemensamt flyttbeslut och 3 egna kriterier – bo vid havet, nära Sverige båtarna o svenskspråkig omgivning!

Har sedan tidigare 3 vuxna barn vilka bor o arbetar i London, Göteborg och Malmö och dessutom 3 barnbarn.

Jag är en mångsysslare som har en lågstadielärarexamen i grunden vilket är ironiskt nog kanske det enda arbetet jag aldrig någonsin har utfört – dock har jag under en kort tid fungerat som Hemkunskapslärare i en specialgrupp på högstadiet samt också undervisat i spanska som hemspråk också detta på högstadiet!

Jag har sysslat mycket med jämställdhet i mitt liv bl a genom fackligt arbete samt inom politiskt engagemang och mitt slagord i livets hårda skola är Feminism – en nödvändighet i ett modernt samhälle!

De sista 16 åren innan jag kom till Pargas tillbringade jag i Bryssel där jag arbetade inom EU på självaste Ministerrådet vilket är den institution som samlar statschefer till Toppmöten och bestämmer vilka lagar och bestämmelser som ska tillsättas i medlemsländerna! En mycket spännande och intressant del av mitt liv där jag tillbringade 6 år med att rekrytera tjänstemän från medlemsländer till olika poster, 4 år inom Telekommunikation och de sista 6 åren på Press- och Mediaavdelningen med ansvar för logistiken inför toppmöten samt information och samordning till journalister runt om i världen.

Jag pratar tyvärr ingen finska trots flera års studier på både Akademin och på Arbis men vill någon öva sin engelska, franska, spanska eller holländska så går det bra!

På min fritid reser jag gärna, jag har börjat spela boule här i Pensionärsföreningen och tycker att det ska bli spännande att få bli en del av denna mångsidiga och aktiva förening.

Per-Olof Nordin

Jag är född i Åbo 1949. I barn- och ungdomen bodde jag ute i Pansio i skuggan av skeppsvarven. Skolgången inleddes i Cygneus folkskola vid Åbo torg. Sedan följde Classicum där jag blev student 1968. Samma år inledde jag mina studier vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten med huvudämnet organisk kemi.

Min familj består av min hustru Gun, född och uppvuxen i Pargas, och vår dotter Linda.

Efter fyra år i Bjärnå återvände vi till Åbo. Min arbetsplats blev livsmedelsföretaget Oy Roberts Ab som främst tillverkar sylter, aromer och extrakt till dryckesindustrin. Jobbade som

produktutvecklare, produktionschef och med export.

Under 1970- och 1980-talen var jag aktiv folkdansare i Arbetets Vänners folkdanslag. Från den tiden har jag många trevliga minnen från folkdansstämmorna i Svenskfinland och höjdpunkten var den nordiska folkdansstämman Nordleik i Trondheim 1976. På 1980-talet var jag ordförande några år för Arbetets Vänner i Åbo.

Efter pensioneringen vårvintern 2014 deltog jag i Åbo svenska pensionärsklubbs månadsmöten och efter en tid blev jag invald i styrelsen där jag var aktiv några år.

Under åren som pensionärer har vi, jag och min hustru, bott sommarhalvåret i Kyrkäng på Kirjalaön, där vi har vårt sommartorp. Under våren 2020 när Coronapandemin började rasa tog vi vår tillflykt till sommartorpet där vi bodde i ett sträck nästan tre år. Då började vi känna oss alltmer som Pargasbor och har deltagit aktivt i Pargas svenska pensionärers verksamhet, både i månadsmöten och hobbygrupper.

Våren 2018 deltog jag första gången i Pargas svenska pensionärers stavgång. Det gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Det var intressant att få information om bygden och samtidigt motion. Släktforskning är också en trevlig sysselsättning och naturligtvis IT för att man skall klara vardagen.

Carl-Gustav Nygårdas 

Född 1948 och uppvuxen i Österbotten i Korsnäs men med rötter också i Åboland. Student från Vasa svenska lyceum, nuvarande övningsskolan för blivande lärare, och studerat till diplomingenjör vid Åbo Akademi.

Till familjen hör frun Siv och tre döttrar med familjer.

Arbetslivet förde oss runt om i Finland och vi har bott i Kervo och Björneborg innan vi 1980 kom till Pargas. I Pargas hade jag olika uppdrag inom stenullsbranschen både nationellt och internationellt. Därifrån pensionerade jag mig 2010.

Efter pensioneringen har fritidsstället i Mågby och barnbarnen fyllt vardagen rätt långt. De senaste åren har jag också varit aktiv i pensionärsföreningen som IT stödperson och handhaft hemsidan på webben. Jag är också med i Skröbbelgåbbanas verksamhet.

Frivilligverksamhet har alltid intresserat och jag har ställt upp om man kunnat bidra med något. Det som jag tycker är viktigt med pensionärsföreningen är att den ger möjlighet till en social gemenskap via sina träffar och hobbygrupper. Utbytet av erfarenheter mellan pensionärer i olika åldrar är också viktigt.

Kurt Lundström

Kurt Lundström, född på svenska dagen 1947 i Åbo där jag vuxit upp och gått i skola, fem klasser i Classikum och sen Pargas yrkesskola på ellinjen. Tog min ingenjörsexamen i svagström i Sverige. Familjen består av min hustru Kristina och 2 barn och barnbarn. 

Arbetet förde oss till Vanda i början på 80 talet där jag som exportchef för olika företag reste världen runt. År 2011 gick jag i pension som jag utnyttjat till att förutom att delta i olika resor arrangerade av Vanda svenska pensionärsförening också deltagit i föreningens styrelse som IT ansvarig, då ingen ersättare hittats sköter jag ännu deras hemsida samt datastöd på distans.

Då vi har en sommarstuga i Pargas mognade tanken på att flytta till Pargas och flytten tog plats i maj 2020. Mina hobbyer är snickrande på stugan, genealogi och It.
Eftersom jag anmält mig frivilligt att också här fungera som datastöd så kommer nog en del av oss att mötas. Det intressanta med sådan verksamhet är att man lär känna många människor och lär sig hela tiden nya saker då trots allt är amatör gällande IT.

Pia Rantanen

Jag är Åboflicka i grunden. Där växte jag upp, gick i skola och studerade. Min skolgång började jag 1963 i Sirkkala folkskola. Efter studentexamen från Katedralskolan 1975 började mina studier vid KTF (Kemisk tekniska fakulteten) vid Åbo Akademi. DI examen tog jag 1981 och fortsatte därefter med licenciatstudier fram till att jag började arbeta på Dickursby färgfabriker år 1983.  Jag hade ansvar för vattenlösliga utomhusfärger och det är faktiskt väldigt roligt att än i dag se mina “egna” målarfärg på butikshyllorna.

Dickursby var en trevlig ort att bo på men långt från Åbolands skärgård. Efter att våra barn fötts, dottern 1984 och sonen 1987 började jag längta hemåt. 1989 gick flyttlasset till Pargas. Jag började som utveckligngsingenjör på Parteks Isolerindustri, sedermera Paroc. Här kom jag att arbeta i över 30 år med olika arbetsuppgifter både kemiska, tekniska och administrativa, praktiska och strategiska. Arbetet förde mig runt i världen  och jag är tacksam över att ha fått lära känna många olika kulturer och människor. Det var nog med vemod jag lämnade arbetslivet sommaren 2020, precis i takt med corona pandemin.

Som personlighet är jag extrovert, tänker medan jag pratar. Jag har en benägenhet att tycka att allt är möjligt - ibland har den biten fastnat i halsen. Även om jag är utåtriktad är jag en rätt privat person och har inte sökt mig till  förenings-aktiviteter.
Jag är läshungrig. Jag testar på författare från hela världen, varvar mellan fakta, romaner och trillers. När läslustan är mättad handarbetar jag - älskar att sticka till barnbarnen. Inget konventionellt utan självdesignat. Ibland blir det bra, ibland alldeles förfärligt!
En stor del av året vistas vi ute på vårt sommarparadis på Rosala och då är det trädgårdsskötsel som gäller. Ärligt talat hade jag nästan givit upp allt vad trädgård heter då hjortarna tycks ha samma smak som jag. Men efter att vi byggt hjortstängsel, kan jag igen njuta av allt från jordgubbar och bärbuskar till blomsterprakt. Allt detta varvas med byggnadsarbeten på stugan och en och annan båttur i skärgården.

Till sist några reflektioner från mitt dryga år i Pensionärsföreningen.

Jag hade intalat mig själv att inte vara en utpräglad föreningsmänniska – utan att veta hur en sådan ser ut. Det tog ett bra tag innan jag ens tänkte på att aktivera mig i Pargas. Jag var ju smått aktiv i föreningen för kvinnliga akademiker. Det räckte, tyckte jag. Till den dag jag blev uppringd av en före detta kollega. Det skulle behövas stöd i Parentesens redaktion och i resegruppen. Nu var jag fast.
Det har och är en jättetrevlig uppgift att medverka i uppbyggandet av Parentesen, presentera intressanta personer och ämnen. Det största utmaningen är kanske att locka fler att skriva om ämnen ni brinner för. Skrivarklåda finns, det har jag noterat.
Inte tänkte jag aktivera mig nämnvärt i Hobbygrupperna heller men har kommit att njuta till fullo av de Pratgladas aktiva gäng och våra inspirerande diskussioner. Vi har diskuterat allt från språkbruket i media till varför det är så tråkigt i kyrkan. Gruppens moderator är väl förberedd på diskussionsämnet och leder åsiktsyttringarna med fast hand – alla kommer till tals! Jag hoppas att flera pensionärer blir nyfikna på gruppen.
Att läsa var alltså min passion och har varit med i läsekretsar där vi diskuterat aktuella böcker. I Litterära klubben gör vi inte så. Jag gick in med gammaldags synsätt och kom ut med en tanke att – just så här skall en slipsten dras. Jag har läst författare som jag definitivt hade lagt tillbaka på biblioteks- eller butikshyllan.
Min poäng här är att det lönar sig att komma med i föreningen. Du behöver inte vara en föreningsmänniska – var bara nyfiken.