Stavgång
En stavgångsgrupp har bildats. Ett tjugotal personer har deltagit i de stavgångspromenader som ordnats. Ledare är Rainer Wahtera och tanken är att man skall vandra till olika intressanta platser i Pargas och också få litet guidning om dem.
Se närmare i händelsekalendern om kommande utflyktsmål.
Tidigare stavvandringar
Höstsäsongen 2024
Vi inleder höstens vandringar måndagen den 9.september. Vi samlas som förr utanför Brankis klockan 10.00.
Denna gång blir det att besöka Qvidja gårds kapell och slottet. Vi får Magnus Sundman som guide . Det kostar att besöka platsen så var och en bör ta med sig 5€.
Om det finns frågor så ring 0400 912269
Vi ses
Rainer
Statistik över årets vandringar
Skolvandringen den 21 oktober i Centrum
Idag kallar vi det för skolvandring fast det i egentligen är stavvandring och trots det regnsjuka vädret var vi ändå 25 stavvandrare, som samlades utanför Brankis.
Denna gång blev det ingen bilkaravan ut till någon by utan nu startade vi vår vandring direkt från Brankis längs med Skolgatan. Efter 100m var vår första anhalt för där skymtade den gamla Samskolan, som nu kallas för Bantis, bakom buskar o träd. Litet längre fram såg vi huset där den finska samskolan startade vid Storgårdsgatan. Vi fortsatte vår vandring och visade var olika skolor hade funnits. Vissa är nedrivna och några finns ännu, men har en annan verksamhet idag som är. Vi avvek från vandringen och tittade ner i det djupa 70 hektar stora kalkbrottet. Som en parentes visades var ungefär vissa av logens medlemmar varit bosatta inom en radie av 50 meter i ett samhälle där det förekom alkoholmissbruk. En av församlingens kaplaner har i tiden bott i området men nu finns bara tomten kvar. När vi har kommit tillbaka till Brankis hade vi vandrat och fått en information om 13 olika skolor, var och en med sin egen historia.
Glädjedroppen i bägaren var att en vandrarna hade trattkantareller, som hon gärna bjöd ut åt den som vill ha och inte vågat sig till skogs, för de vargar som nu rör sig i skogarna.
Detta var sista vandringen för i höst. Hoppas att hälsan står oss bi och vi kan ta upp våra vandringar i nästa vår igen.
Syddskårshus sen Barnskyddsgården därefter Gymnasium och 1962 startade Åbolands yrkesskola här.
Här började Finska samskolan i slutet av 1940 talet
Kullasbackens Barnhem blev senare småslola
Storgårds svenska skola
Byggnader som fungerat som skolor
Bönehuset vid stadshuset
Församlingens daghem
Men vi återkommer ännu i höst. Måndagen den 11.11 klockan 10. Samlas vi vid Seniorpunkten över en kopp kaffe och går igenom årets vandringar. Kanske det bjuds på bilder och text hur 33 familjer bodde i ett arbetarsamhälle.
Muddais 7.10.2024
Klockan tio förflyttade vi oss till Tennby Sales parkering. Där blev det ”luku” och det visade sig att vi var totalt 32 längtansfulla vandrare varav två nya, vilket är glädjande. Rainer berättade att vi kommer att vandra längs en skolväg där Muddaisbarnen gått och som också var den gamla Åbovägen när färjan från Hagauddan till Kyrkäng användes innan Hessundsfärjan kom på 1920 talet. Vi stannade upp vid ett vackert hus och Rainer berättade skämtsamt att detta är Prostgården, men som var prostens privata bostad efter pensioneringen. Lite längre fram kom vi till den egentliga Prästgården, som också kallas för Prostgården i folkmun. Vi fortsatte vidare och kom till Kaplanbostaden som nu är i privatbruk. En vacker byggnad uppe på kullen.
Orsaken att det finns så många jordbrukslägenheter och parceller i Muddais är lagen om lega till jord på landet i början på 1900 talet, som var tänkt för de obesuttna och att de skulle få en egen brukbar lott. Detta genomfördes genom delning av Muddais gård.
I en sådan stor vandringsgrupp är det många som har anknytning till vissa gårdar och under vår vandring kunde de bidraga med ytterligare information till platserna där vi stannade upp. Vi stannade upp vid ett vägskäl och kunde berätta att denna väg som vi nu har gått var skolvägen för barn som bodde i denna del av Muddais. Vägen blev klar 1948-1949. Nu fortsatte vi att vandra längs med den nya skolvägen, Ramsövägen, mot Tennby. När vi kom lite trötta efter vår vandring till våra bilar blev det att kolla hur många kilometrar vi har gått. Alla har vi gått samma väg men vandringens sträcka varierar från 4.5 -5,2 kilometer. Men kanske förklaringen är att vi gick på Prästernas och Procedurernas väg.
Prostgården är kopia från Pargas bygdens historia.
Här har Muddais ångbåtsbrygga funnits
Nästa gång blir det 21oktober klockan 10.00 vid Brankis. Då blir det att se, var skolorna fanns på Malmen på 50talet.
Rainer
Gammelgård 23.9.2024
Senast när vi var till Qvidja informerades om nästa gångs vandring och att det blir till Gammelgård. Var finns en sådan plats? Det får ni se efter 2 veckor var svaret.
Idag har vi vandrat till och besökt Gammelgård. När vi kom till sportplanen vid Sydmovägen fanns där ytterligare några på plats och väntade på oss så totalt var 29 personer på plats, varav fyra nya som vi får glädja oss över.
Vi vandrade via nuvarande Västergårds och stannade upp för några di-kor var intressanta fotoobjekt. Vi fortsatte mot den egentliga byn och kunde visa var Västergårds en gång i tiden hade funnits. Vi kom upp på kullen där Östergårdsbyggnader fanns, vackert rödmålade hus från 1800 talet som bebos än idag. Vi möttes av paret Kristina Joelsson och Guy Svahnström som besitter Östergårds kammarrad. De kunde bidraga med uppgifter om byggnadernas ålder och boare.
Då det finns pargasbor med som vandrar så händer det ofta att någon har anknytning till platsen som vi besöker. Så också idag. Det var en som började sin skolgång i Sunnanberg och hade denna väg, som vi idag hade vandrat, som en del av sin skolväg.
Nu har ni besökt Gammelgård och vet nu var den finns. Man kan förstå, då byn ligger lite avsides från huvudvägen, att det för de flesta pargasbor är en plats man kommer att besöka.
Den gamla Västergårds byggnad i bakgrunden före flyttningen. Personerna okända. Denna bild tillhör fam. Ramstedt.
Dikor på bete. En byggnad från 1800 talet (Barbro Lauréns bilder)
Här står vi vid trädgården med Gräggböle träsk i bakgrunden
En idyllisk Östergårds kammarrad (Trädgårds och kammarraden är tagna av Guy Svahnström)
Nästa gång skall vi försöka vandra i Muddais.
Rainer
Qvidja 9.9.2024
Idag inledde vi höstens första vandring. Glädjande att vi var så många deltagare, hela 33 personer hade samlats vid Brankis men när vi kom till Qvidja parkeringen och tog "luku", hade vi ökat till 36.Det som också var glädjande att det hade kommit så många nya vandrare.
Idag var det Qvidja som var vårt mål. När vi besöker så historiska platser som idag Qvidja slott, är behovet av en riktig guide stor. Vi hade vidtalat Magnus Sundman som stod på slottsgården gav intressanta historiska berättelser om slottet och ägoförhållande. Det var inte enbart af Heurlin eller Flemming utan till och med J. L. Runeberg kom med in i bilden, inte som ägare men med andra ärenden i sina tankar.
Tack Magnus för en lyckad utfärd.
Jättegryta utanför slottet
Efter 2 veckor samlas vi igen vid Brankis, alltså den 23.9 kl: 10.00. Då blir det att besöka en by som inte många känner till, nämligen Gammelgård.
Vi ses
Rainer
Vårsäsongen 2024
Lillholmen 3.6.2024.
Idag hade vi våravslutning för vårens vandringar. Vi samlades utanför Kvärnstogon och tog oss vandrande över den vackra bron till Lillholmen. Vid Lilholmen gavs vissa historiska händelser över ägande och förvaltande av Lillholmen eller Liljeholmen, som den kallades förr av Skräbböleborna. Vi fortsatte att vandra längs med den cirka en km långa naturstigen, som nu fick namnet Liljestigen. Det finns en danspaviljong på Lillholmen, som många av dessa pensionärer hade trevliga minnen från, när de virvlade i dansens cirklar en gång i tiden och romantiken förde en ut i det gröna under pauserna.
I dag när man vandrade längs stigen kunde tankarna föra en tillbaka i tiden. Vi tog en omväg via s.k. Sandströms stranden tillbaka till Kvärnstogon. Där var det uppdukat kaffebord och 25 vandrare bänkade sig ner med en kopp kaffe i handen och avnjöt stunden med ett gott nybakat wienerbröd. Vi fick bevittna hur man kan lyfta en väderkvarn som har stått från mitten av 1700 talet till en plats där den får stå ett par dagar för att igen få komma på sin rätta plats. Dagens vandring och upplevelser både på naturliga och historiska stigar var en lyckad avslutning för vårsäsongen.
Ha en bra sommar vi ses i höst igen.
Rainer
Vägbanken som byggdes av gruvans sidosten åren 1949-50
Sysilaxviken 20.5.
I häggens blomning och dess doft sjöng koltrasten, och diken kantades av gullvivorna på vår vandringsväg vid Sysilaxholm. Vi, en skara på 27 glada pensionärer, vandrade runt Sysilaxviken där ytterst få hade vandrat tidigare.
Sysilaxviken var som förr, en skärgårdsidyll med båthus och båtar. Sysilaxviken var en viktig led förr i tiden då man färdades med kyrkbåtar. Då kom det båtar från Ålön och Lillmälö till Sysilax och man fortsatte att vandra vidare till kyrkan. Men Pargas dåvarande köping och Pargas Kalk behövde mera tillgång till sötvatten och så stängde man av vid den smalaste platsen, s.k Vallisström och Sysilaxviken blev en råvattenbassäng för bolaget Pargas Vatten ab för ungefär 70 år sedan. Pargas Vatten ab ägdes till 50% av Pargas köping och Pargas Kalk med ett annat bolag den andra 50%.
Det blev också att vandra mycket på vägar men det fanns händelser som har inträffat under årens lopp som förknippades med vår vandring. Som ett exempel är en bandymatch, där Piffen spelade i högsta serien, utkämpades på vikens is. Årtalet kan jag ej erinra mig om men kanske riktigt i början av 50 talet.
Det var en historisk vandring men också från ett naturperspektiv håll.
Sådana båtar kunde man komm med till Sysilaxviken och här ett typiskt båthus
Nästa vandring blir den 3 juni vid Lillholmens naturstig. Då avslutar vi med kaffe och dopp och det kostar 2€.
Samlas vid Brankis kl:10.00
Rainer
Lilltervo Norräng 6.5.2024
Blir vi bara 22 idag som vill höra om ”Skäri Gosta”, undrade jag när vi stod vid Brankis. Ånej det kom fyra till på vägen. Jag hade en liten egenritad kartskiss som visade hur vi skulle köra i fall någon faller ur karavanen på vägen.
Vi körde in på gården och stannade på gårdstunet. Tänkte på en som sjunger, kan inte nu erinra mig vem, som sjunger den”tiden har stannat”. Vi förflyttar oss en tidsepok tillbaka över 100 år i tiden. Vi står på tunet och Miliam Norrings dotterson Torolf Cederlöf med sin hustru Gunnevi hälsas oss välkomna till Lilltervo Norräng. Han hade plockat fram bilder och böcker, som Bygdeskalden Skäri Gosta hade diktat. Gamla dagstidningar, Västra Finland från 1920 talet som han hade skrivit under signaturen Paradox. I Pargas Kungörelser hade han Skäri Gosta som signatur. Dörren stod öppen till hans hem och vi fick titta in. To minuter där inne gav hunger av längtan. Vi vill stanna kvar, en kanske två timmar, bara att få titta och fråga.
Vi fick även stiga in i jultomtens snickarverkstad., där Torolf tillverkar leksaker av olika slag.
När vi är på stavvandring så kan vi inte bara vara på en plats. Vi måste också vandra lite. Vi vandrade mot Nordvik, dit det nu har byggts en ny väg till torpet. Torpet har legat i Törnrosasömn en tid. Vi stannade på avstånd gav en utredning om vem som har bott där och levt där i sin ensamhet till nästan fyllda 101 år.
Det var en tidsepok av måtta idag.
Nästa vandring blir den 20 maj, då skall vi vandra runt Sysilax viken, Samlas av gammal vana vid Brankis.
Rainer.
Lilltervo Nordvik
Tervsund 22.4.2024
Vi fick inte se skymten av varken blåsippor eller tussilagor och ej heller höra talgmesens ti ti tu under vår, för året första stavvandring, såsom jag hade utlovat i min kallelse till vandringen. Men 26 pensionärer lät sig inte skrämmas för nordanvindens kraftiga pustar för att vandra i Tervsund. Vi åkte i en karavan av 7-8 bilar mot Tervsund, vek av in på Lillängsvägen där en kort info gavs. Vi vandrade ned mot stranden och kunde berätta om jordkulan där en sockenskomakare bodde med sin familj. För att livnära sig och bo i Tervsund för 100 år sedan så var det Sandfalls tegelbruk som gällde. Det förekom också att man rodde till Skräbböle slipen på jobb.
I byns centrum finns det tre gårdar. I två av dessa gårdar, var Stortervos första folkskola inhyst innan Våno skolan blev färdig år 1904.
Det har funnits hantverk av olika slag i denna by. Från tillverkning av pepparkakor, polkagrisar till gungstolar. Man har också byggt en tremastad bark vid s.k Varvsudden år 1875.
Vi avslutade vandringen vid Mats skogshuggares museum. Där vi fick ta del av en imponerande samling av verktyg. och fick en intressant beskrivning av de olika verktygen av Mats.
I lä för nordanvinden smakade det gott med Cappocckino skorpor till kaffe. Recepte på skorporna kommer i maj månads Parentesen samt hittas här nedanför bilden.
Tremast Barken Veljekset
Hellsten utanför sin jordkula
N
Nästa vandring blir efter 2 veckor då blir det att besöka Lilltervo (Skäri Gostas).
Rainer
OBS! Mera bilder hittas bakom länken Länk till FB bilder
Recept på Cappocckino skorpor c:a 50st
50gr mörkt hushållschoklad
100gr mandel
50 gr mjukt smör
2 ägg
2 dl socker
2 msk kokt kaffe
½ tsk salt
5 dl mjöl
1 tsk bakpulver
Beskrivning
Hacka chokladen och mandeln ( finns att köpa färdig hackad mandel i 100gr påsar)
Rör ihop smöret, äggen, sockret, kaffe, salt, chokladen och mandeln.
Blanda mjöl och bakpulvret sist i blandningen.
Häll upp degen på en lätt strödd mjölad bakbord, forma till 4 st lika stora längder. ( Platta till dem lite).
Sättes på bakplåt med bakplåtspapper. Grädda längderna i 200C c:a 20 min.
Låt brödet svalna lite, skäres i skivor, rosta dem på plåten i samma ugnsvärme ungefär 5 min.
Sänk därefter ugnen till 100o, rosta ytterligare 10-12 min med ugnsluckan på glänt.
Lycka till
