Ordförandens spalt

Vi är nu just inne i den mörkaste och kanske tråkigaste årstiden. Vi går mot mörkare tider och ingenting tycks tränga igenom gråvädret. De flesta nyheter som berättas är grå eller färglösa – och om de har färg så är det krig och elände.  Vi funderar gärna på att om några veckor har vi första Advent och sedan är det inte långt till julen och - att det igen börjar bli längre stunder ljust under dagarna och mörkret viker. Detta mörker och denna gråhet gör att vi kan gömma den dysterhet som kretsar omkring det egna jaget. Ingen annan ser den - inte jag heller.

Ljuset kommer tillbaka. Kanske har vi snövita vidder och solen vandrar under allt längre stunder över himlen. Kanske är det bitande kallt och naturens växtlighet vilar. Många vilda djur har valt att gå i ide och de andra kämpar på för att hitta mat. Allt väntar på våren som väcker till liv igen.  Men det där som jag har försökt glömma och gömma in i mörkret – det kommer nu obarmhärtigt tillbaka i dagen. Våren och ljuset ger liv och glädje men också obarmhärtighet. Månget självmord sker på våren – i synnerhet i norr där ljuset kommer snabbt och skingrar plötsligt alla skuggor.
Den riktiga våren ger grönska och liv. Växtligheten hämtar färger. Klimatet ger värme. Mycket ljus som går mot mognad. Med ens är det lättare att andas – att finnas till. Kast i väderleken förbises snabbt, det kommer ju nya soliga och varma dagar. Det blir snart semester och då ska jag…
Sommarn ger frihet från tjocka plagg och det är lättare att ta sig fram. Kanske resa. Kanske träffa gamla vänner. Orka se förbi svårigheter eller skjuta på dem. Solen värmer skönt. Naturen är grön och fin och allting spirar.
Sedan kommer skördetiden och det är fint att skörda det man sått. Kanske har maskarna gått i alla äpplen, kanske har rådjuren plundrat trädgården. Nåväl, det finns butiken att gå till. Det var roligt att odla fastän skörden blev klen. Igen går vi mot gråheten, fukten och mörkret.
Cirkeln är sluten och året har gått.
Men vi är ett lyckligt lottat folk här i Nord som har ordentliga årstider med växlingar i klimatet.
Hur orkar folket nära ekvatorn streta på, då naturen inte växlar? Inte märkbara förändringar i årstiderna. Kanske regntid och torka. Kanske extremväder. Kanske man kan förstå att de är likgiltiga för hur det ser ut omkring dem. Skrot och sopor överallt. Ingenting förändras, ingen snö täcker ens för en kort stund. Smuts och elände.

Jag hoppas ni har en dräglig ”gråtid”. Efter första Advent kan man se framåt.

Gunnel