Nya hobbygruppen Hembygdskunskap inleder sin verksamhet. Vi träffas i Curatios utrymmen i Björkfeldtas stugan på Gamla Malmen. Vi träffas varannan vecka (jämna veckor) på onsdag kl 13-15 och pratar om minnen från äldre tider i Pargas. Hembygdsföreningen deltar i samarbetet.
Vi dricker en kopp kaffe och pratar.
Julfönstret inifrån i Björkfeldtas.
Hembygdskunskapsgruppen hade träff onsdag, 13.11. Vi var 16 st som pratade kring Pargas centrum. Det som vi känner som centrum är Köpmansgatan ner till Sundet och kanske en stump längs Strandvägen. Kullasberget avgränsar centrum mot väster och gästhamnen mot söder. Gamla Malmen är sedan just gamla Malmen. Den tid centrum låg kring och nedanför kyrkan minns vi inte. Nya köpcentra flyttar inte heller på centrum varken mot Bläsnäs eller mot Söderby.
Köpmansgatan har haft många skepnader och hus har rivits och byggts upp. Hus har också brunnit. Små hus har byggts till och affärsverksamheten har kommit in i centrum. Tomterna har bytt ägare och mindre affärshus har format centrum.
Vi tittade på många foton allt från de första bilarnas tid till det att höghusen visade sina profiler uppe på Parsbybacken. Sundets utveckling från ett stillaflytande, vassigt sund till en pulsåder med kajer och båttrafik med modernare mindre motorbåtar.
Gunnel
Onsdag 30.10 satt vi igen tillsammans i Seniorpunkten och skrönade kring Sundet. Vi var 13 stycken ”komihågare”.Vi hade storskärmen att se foton på och Rainer, Gusse, Ebba, Annelie och Gun hade levererat fina foton.
Sundet har alltid funnits där och rörligt vatten gör omgivningen mera levande. En pulsåder. De som bott under sin barndom och ungdom utanför centrum har inte upplevt sundet så centralt men minnen finns ändå. Mångahanda avlopp slutade i sundet. En liten simstrand fanns alldeles bredvid Kyrkbron och där kunde man som barn plaska. På isflaken på sundet var det populärt att hoppa på vårarna. Roddbåtarna var uppdragna på stranden och årorna bortburna då inga kajer ännu fanns. Transportbåtar kom söderifrån ända upp till Kyrkbron och levererade varor.
Vi funderade över de olika broarnas tillkomst och hur motorbåtarna i sundet ändrat utseende enligt ”båtmodet” genom åren.Kampen kring sundets vara eller inte vara är vi alla för unga för att ha deltagit i men den är mångomtalad.Norr om Kyrkbron var det närmast en sank strandäng som bredde ut sig. Kajer och kanter tillkom där först under senare tider. Centralparken har skapats där marken var mest sank och nu är den en prydnad för staden med sina planteringar och anläggningar.
Skicka foton till Gunnel antingen per e-post jansson.gunnel@parnet.fi eller per whatsapp tel 040 5957203 eller ta med foton så får de gå runt eller så får vi dem upp på skärmen.
Gunnel
Vi var tio stycken som tog oss an hembygdspratet den 9.10 i Seniorpunkten. Det var busväder ute så kaffet värmde skönt.
Byggnadsteknik från flydda tider var ämnet vi pratade kring. Rainer, som varit med och byggt från 14 års ålder, hade foton av en massa äldre verktyg och han kunde förklara vad var och ett använts till. Mycket upplysande och det kom frågor varför man använde just ett sådant verktyg. Förr skapade mången yrkesman sina egna verktyg. Han visste vad han behövde och försökte bygga verktyg just för det ändamålet.
Även tekniken att bygga hus har förändrats oerhört. Till Samskolsbygget slog man cementtegel själv.Det är svindlande skillnader mellan gamla stockhus som bilades för hand och nutidens skivor och betongarbeten. De stora maskinerna har även omvandlat vår värld på byggandets område.
Ritningar av Pajbacka bostäder fick vi också se på.
Gunnel
15 glada föreningsmedlemmar möttes och ville prata minnen kring två ämnen: ”Byggnadsteknik från dåtid till nutid” och ”Förändringar inom husmorsarbetet under de senaste 70 åren". Vi insåg att ämnena var för omfattande och beslöt att hålla oss till husmorsarbetena.
Att byka tvätt har utvecklats från kokande i tvättgrytan och skurande på tvättbrädet via pulsatortvättmaskiner på 1950-talet till nutidens finesser.
Visplarna gjordes förr av skalade björkkvistar. Stora bakugnar var det en konst att elda i. Arbetsbänkarna och spisarna i köken var låga. Torkskåp är en finsk uppfinning från 1945. Diskborden har utvecklats från disk i fat till diskbord i zink och sedan blev de i rostfritt stål, som man inhandlade i Sverige och bar med sig till Finland.
Källare, brunn, kallskåp, kylskåp, frys är en utvecklingslinje.
Mjölkmaskinen var ett stort framsteg i arbetet i ladugården. Då maskinerna kom började karlarna också bli intresserade av ”kvinnfolksgöromålen” i ladugården.
Före dammsugaren, den första var visst av märket Nilfisk, var städandet i hemmen tungt och tidskrävande och gjordes inte så ofta.
Då elen kom ändrades väldigt mycket. Den utvecklingen pågår ännu. Nu är robotarna aktuella och bara fantasin är gränsen för i vilken riktning hjälpmedlen ännu utvecklas.
Gunnel
Vårt tema var: ”På sommaren…..”
Vi mindes mest barndomssomrarna: Då var det alltid vackert väder - och regnade det någon gång så kanske man stekte plättar inomhus…
Åskvädren var skådespel som man ville se - fast litet skrämmande var de nog. Det var mycket plingande i telefonen då det åskade.
Barnen, som bodde på bondlandet fick mest arbeta i betlandet, plocka gurkor eller jobba på höängen.
Höet på åkern stack, men det lärde man sig att inte bry sig om.
För stadsbarnen var det en upplevelse att få delta i arbetet på landet, men för dem som bodde på landet var det ett måste.
Simmande och lekande hann man nog med däremellan
Simskolor ordnades det på olika ställen. Pargas Simmare var organisatören. Simstadion i Djupviken kom man också ihåg.
Skogsbässar fanns det nog, men de var inte lika farliga som numera. Albässar och ålgräs var också farliga.
Husmorsjobbet tog aldrig slut på sommaren. För att hålla maten kall skulle maten ner i källaren (jordkällaren) och mjölken in i brunnen och arbetsfolket skulle få mat och traktering.
Sommarens mat var litet annorlunda. Till filen skulle man först få undermjölk innan filbyttorna radades upp och man satt lock på och började vänta på att filen skulle ”stanna”.
Egna flytetyg skapade man om man inte hade tillgång till båt. - Båtar byggdes också i Pargas där det fanns kunniga båtbyggare
Mången hade varit på barnkoloni. Det var olika föreningar som ordnade sådana IOGT, församlingen och kanske Folkhälsan
Dans bar det av på till Björkhagen, Birknäs eller Dalaskog. Också i Sildala dansades det.
Ha en skön sommar!
Gunnel
Denna gång var vi 12 st som mötte upp för att prata om gamla minnen.
Vårt tema var: Saker och ting från tiden efter kriget och till 1980-talet
Många hade tagit med sig: hattar, handväskor, älskade smycken, kravatter, leksaker, spel, prydnadsföremål.
Det var en högtidsstund att få titta på alla de fina sakerna som radats upp. Ebba hade med sig sin första tavla som hon målat som 12-åring. Rainer hade en självsydd Masi-slips från 1960.
Handväskorna som damerna tryckte mot famnen och höll stadigt i innehöll många ting bl a bullar och sötsaker som fördes hem till barnen som inte var med ”till fremands”.
Rävboan kunde sys om till en vintermössa eller muff.
Olika lekar kom vi också ihåg, pappersdockor, hoppa ruta, bolla, kasta peng, skjuta med stritsa, hula hula ringar, 10 stickor, perspalikka.
Hattar kom ur modet någon gång på 1960-talet. Damer hade hatt litet längre än herrarna.
Hur såg skolväskorna ut?
Många smycken var omtyckta. Kalevala smycken var mycket populära.
Gunnel
Tema: Klädmodet under den tid vi har upplevt.
Vi var 15 st som samlades denna gång i Seniorpunkten. Många hade minnesvärda klädesplagg med sig.
Bland kläderna fanns bl a: flanellnattskjorta, kalsonger och skjortor i flanell och en korsett, bo´or i silverräv, motorcykelmössa, vintermössa, läderjacka, lamapaito, set med linne+byxor, vita kalsonger, rutig klänning, smycken, barnkläder. Mycket annat fanns med.
Alla berättade om sina minnen och vi funderade över från när flickorna fick ha långbyxor i skolan. Flickor fick ha långbyxor då man skidade eller hade ute jumpa. Men när fick flickor sedan ha långbyxor i klassen utan att få tillsägelse?
I banken skulle man betjäna i blus med ärmar och kjol. Från Båolaget kunde flickor skickas hem om de kom i långbyxor.
Konfirmationskläder: från lång vit klänning till kortare. Senare mörka kläder.
Hur långa kjolar: de blev kortare på 1960-talet. Mini på 1970?
1950 talet gav rynkade kjolar med stärkta underkjolar.
Männens kostymer har genom åren varit liknande. Materialet silla nämndes.
Kravatterna och skjortkragarna varierade.
Nästa tema: ”Saker och ting” från tiden 1944–1980.
Accessoarer: hattar, bälten, handväskor, skor, strumpor, smycken
Skjortor, kravatter, mössor, hattar, tobakstillbehör
Leksaker, spel, saker för sysselsättning, populära prydnadsföremål.
Vi träffas igen i Seniorpunkten onsdag 24.4 kl 11.30. OBS klockslaget och platsen.
Vi träffades denna i gång i Björkebos matsal och hade inbjudit de inneboende i bostäderna att kommas med och prata.
Vår pratgrupp bestod av 25 personer: 10 av de boende och 15 av vår grupp.
Tema: skolvägar och butiker där vi handlat.
Pratet om skolvägar utgjorde första rundan och alla berättade glatt om de vägar de vandrat på för att komma till sin skola om det sedan var småskolan, folkskolan eller storskolan. Många var de som bott och gått i skola i Skräbböle och det var bara att konstatera att Skräbböle var alltings nav och allt fanns där.
Bland Björkebos boare fanns även flera Skräbbölebor som var helt av samma åsikt.
Butiker, där vi handlat fanns det väldigt många av. Små ”stenfotbutiker” och större, t o m varuhus. Väldigt många butiker räknades upp och för en utböling som mig var det helt omöjligt att hänga med ”i vems hus” de fanns.
I butikerna kunde man inhandla allt mellan himmel och jord. Flera hattbutiker nämndes, både barnekipering och butik som saluförde underkläder fanns som specialbutiker.
Järnaffärer fanns det flera och Pargas var ”självförsörjande” vad gällde utbud på behövliga varor.
Invånarna i Björkebo deltog livligt i pratet och personalen önskade oss hjärtligt välkomna igen en annan gång och bjöd oss på kaffe + rulltårta.
Gunnel
Tema: Kyrkan, kyrkans tjänare och kyrkans byggnader.
Många var de präster, kyrkoherdar, prostar, kaplaner vi mindes namnen på. Små historier kom också upp kring dem. Det är ju hågkomster och historier vi träffas för att berätta. Åke hade en lista på präster genom tiderna ända ner till 1400-talet.
Läsförhör var viktiga förr. De som förhördes på läsförhören fick en ”lässedel” där det framgick vad han/hon kunde i fråga om läsning och kunskaper i de bibliska böckerna. Sedan utvecklades ”läsokalasen” till sammankomster och smärre fester och de sista läsförhören som på frivillig basis ordnades i byarna var närmast trevliga bjudningar där grannarna träffades och präster och klockare deltog.
Vi mindes inte så många klockare. Klockarens roll var större tidigare då han även fungerade som lärare. Dagens kantorer har mera en roll inom kyrkomusiken.
Prästgårdar fanns det tre av på Pargas Malm. Prästgården i Parsby brann upp i början av 2000-talet.
Gamla gravkapellet och Bryggmans gravkapell finns i nära anslutning till kyrkan.
Det var fastlagstisdag då vi träffades, så vi mindes även kring ”fastlagskeino” och fastlagsåkning med kälke i backarna samt slädfärder. Slängkälka fanns också.
Nästa gång vi träffas blir det onsdagen 6.3 kl 13-15.
Då träffas vi i Björkebos matsal i Tegelhagen.
Vi hoppas att även boarna där vill ansluta sig till oss och minnas och prata en stund om sådant som dyker upp i minnet.
Temat är: Skolvägarna. Butiker där vi handlat.
Vi hoppas temat är inspirerande även för boarna i Björkebo.
Väl mött!
Gunnel
Vi trotsade halkan och träffades igen i Björkfeldtas stugu på Gamla Malmen senaste onsdag, 24.1. Vi var 14 som ställde upp denna gång och hade som tema: ”Sjukvård och hälsovård under gångna tider”.
Doktor HälsoSam var den första som alla kom ihåg och hade personliga minnen av och om. TackSam.
Malmnäs sjukhus, hur praktikanten upplevde sin dag på sjukhuset och hur sjukhuset såg ut. Många var de operationer, ofta av blindtarmar, som utfördes.
Begreppet bruksläkare byttes småningom till företagsläkare och sjukhuset drogs in.
I kommunen fanns flera sjukhus: förlossningssjukhuset, epidemisjukhuset, ”dår-huse” och sedan Fatigåårdn. Även barnhem fanns.
Hemmaförlossningarna tog slut på 1930-talet.
Bland barnmorskorna finns det många historier om Ester Holm. Också andra barnmorskor (ackuschörskor) kom vi håg – och sedan ”Skräcken” på Åbolands sjukhus.
Kvacksalvare och ”kloka gummor” förekom främst på veterinärsidan. Flera veterinärer räknades upp och om dem mindes man olika historier.
Hemsystrar och diakonissor hade även lämnat vänliga och strävsamma spår i de församlades minne.
Nästa träff blir den 14.2 (vändagen) kl 13 i Björkfeldtas.
Då skall vi prata om ”Kyrkan, kyrkans tjänare, kyrkans byggnader”.
Det finns säkerligen klockare, diakonissor, präster, gravgrävare – historier från gravgården och kyrkokvarteren som väcker minnen och tankar.
Vi träffades i Björkfeldtas stugu onsdagen den 10.1 efter ett längre jullov.
Dagens tema var: Hus med speciella namn och sedan olika historier från bygden.
Hus med namn enligt hantverkare: Garvars, Skräddars, osv finns i alla bygder. Spökvillan finns i Parsby. Andra namn som kom upp är: SkinnSandels, ByttesLaines, Småttas, SpåHildas, Råtthallen.
Modernare namn (på höghus) är sedan ”Pinn i skiten” och ”Kakloa”.
Historier finns det gott om. Gusse berättade on ånglokomotiven ”Bässarna” som han upplevde som barn. Han hade tidigare skrivit en uppsats om dem och refererade nu den med ljudprov på hur loken lät i uppförs- och nerförsbackarna samt då de stannade och startade. Han fick levande fram upplevelsen han som småpojke hade av bässarnas framfart.Mordhistorier fanns det både i Parsby, Lielax och på Heisala. Hiskeliga historier.
Sedan fick vi höra även roliga historier av Rainer, som har ett fantastiskt minne och kan återge både sak, sorg och glädje.
Även krigshändelser diskuterades och placerades in på kartan.
En mycket givande eftermiddag med såväl skräck som många skratt.
Nästa träff blir om två veckor: 24.1 kl 13-15 i Bjökfeldtas stugu.
Temat då är: Sjukvård och hälsovård genom tiderna.
Ord som nämndes var: kommunalläkare, Malmnäs sjukhus, veterinär, kvacksalvare, ackuschörska, kopphorn, åderlåtning, tandvärk.
Vi hade en trevlig eftermiddag igen 29.11 då vi träffades i Björkfeldtas stuga och ”pratade av oss”. Vi var 15 stycken.
Temat denna gång var ”De praktiska ämnena i skolan”. Många lärare kom också på tal och det är mången lärare, som passerat i skolorna i Pargas. En del lägre klasser fungerade bara en del av året och andra bara på lördagar. Resorna till och från skolan var ett kapitel för sig. Skolmaten blev även ihågkommen.
Mest kretsade pratet dock kring slöjd och handarbete. Många hade tagit med sig sina skolhandarbeten: förkläden, hucklen, handdukar, pannlappar, våffeltyg med övningar i vackra broderi-stygn som nästan blivit till dukar. En måttkäpp och en stövelknekt från slöjden fanns med bland dyrgriparna.
Huslig ekonomi hade de flesta upplevt, men det märktes att läraren haft stor inverkan på hur även det ämnet lärdes ut och hur eleverna tog det till sig.
Lärarens roll överhuvudtaget är - så här efteråt ihågkommen - av väldigt stor betydelse för elevernas fortsatta intressen i livet.
Vänsterhänta har haft betydligt större svårigheter i de praktiska ämnena än högerhänta.
Vi önskade varandra ”God Jul” och beslöt att träffas först nästa år.
Nästa träff blir onsdag 10.1 kl 13-15 i Björkfeldtas stuga. Temat då blir ”Historier från Pargas”. Det finns mordhistorier och andra mörka berättelser som berättats samt andra historier som ”nedärvts" i bygden.
Även glada skämt och ”juttur” är välkomna. Det lär finnas historier från Båolaget som är väl värda att berätta och lyssna på.
Försök ”gräva fram någon juttu” att berätta för de andra.
Vi har inte ännu heller hunnit prata om husen med ”öknamn”. Kanske tar vi dem som första ämne nästa gång.
God Jul och Gott Nytt År
vi träffas 10.1!
Gunnel
Den första november träffades vi i Björkfeldtas stuga. Vi var sexton stycken som mötte upp och satte oss i ringen.
Rainer började med att berätta om begreppet ”sytning”. Sytning kommer redan in i samhället på 1700-talet. Det var en trygghet för de gamla på gården som genom avtal fick ”sitt sytningskontrakt” d v s sina levnadsvillkor överenskomna inför levnadens höst. Det fanns säkert många olika slag av sytning under århundradena i gårdar och torp med olika utkomst. Numera uppgörs ett köpebrev mellan generationerna där man kan avtala om den äldre generationens förmåner, som beaktas av den yngre generationen vid generationsväxling.
Vi fick höra om och diskutera olika sytningskontrakt från olika århundraden.
I Pargas har det funnits många ”original” - personer som har tillskrivits olika egenskaper och skrönor under årtiondena som gått.
Kännetecknande för dem var att de rörde sig ute i samhället; hade ett arbete som gjorde att de hjälpte till på gårdarna eller annars var mycket synliga på Malmen.
De flesta var mycket ”slängda i käften” och har fått sig tillskrivna många sagesätt som ihågkoms med glädje och ett leende.
Vi funderade över vem som var mannen bakom namnet eller kvinnan bakom skrönan.
Ett trettiotal namn och personer kom vi ihåg - och i tiden före oss fanns kanske de verkliga ”originalen på Malmen”.
Vi var så ivriga att prata att vi inte hann minnas de ”hus och byggnader med öknamn” som vi också hade tänkt prata om.
Det får bli till en nästa gång.
Gunnel
Hembygdskunskapsgruppen11.10.2023
Vi träffades i Björkfeldtas stugu onsdagen den 11.10 för att prata om hemapotek. Vi var elva personer på plats. Vi kom ihåg olika universalmedikamenter: liniment (Sloans), droppar (Hoffmans, jod), pulver (Stråles, Hota, aspirin), salvor (Hyväsalva, zink-salva, vit vaselin), vätskor (borvatten, blyvatten, fiskleverolja, hostmedicin, sprit), linfrö, omslag på magen, lavemang. Apoteket blandade egna mediciner och recepten var svårlästa. Även mediciner för husdjuren behövdes (sprit för svinen).
Vi funderade också på var apoteket fanns på Malmen vid olika tider och vem som var apotekare
Gusse berättade hur hans far, John Laurén, framställde ”kessu” tobakssurrogat under 1940-talets slut.
Rainer berättade om hur man hanterade lin.
Gunnel
Onsdag 27.9 satte sig fjorton pratglada pensionärer i ring i Björkfeldtas stuga för att ta sig an temat: Hösten, inläggningar, höstslakt.
Frågorna gick laget runt och många ”kom-ihåg-saker” dök upp. Syltning av alla slag av bär och äpplen och saftning genom duk gjordes i alla hem. Rexning var en allmän inläggningsform i Pargas. Användning av rex-ställningar kunde delas av några husmödrar eller så hade man en egen. Rexburkar fanns i två storlekar.
Saft-Maja kom på 1950-talet och ändrade helt saftningssättet.
Det var noga i vilka skogar man gick och plockade bär och svamp. Man fick inte gå för nära gårdar och helst skulle man ha lov av markägaren. Ofta rodde man ut till någon holme och hade matsäck med. Lingon plockades också till skolan.
Potatis och rotsaker skulle man ha rikligt av och det skulle räcka till våren.
Jordkällare på gården eller källare under golvet fanns i alla hus. Förvaringen av produkterna skedde sedan i för dem avsedda delar av källaren.
Höstslakten gällde närmast svin och får. Hemslakt. Ofta var det någon skicklig slaktare som kom till gården. Allt togs tillvara. Ofta bastupalvade man - i en palvbastu. Svinets knorr och öron var kanske det enda som kastades bort. Man rexade också kött och fisk.
Strömming, braxen och sik saltades ofta i fjärdingar. Saltströmming kokt på potatisen finns kvar i mångas sinne.
Om två veckor (11.10) samlas vi igen för att fundera på vad det fanns i hemapoteket och hur man bearbetade specialodlingar så som lin, sockerbetor, kummin, tobak och annat som vi kanske kommer ihåg då.
Gunnel
Det märks att vi har kommit så långt in på våren att andra aktiviteter blivit aktuella eftersom endast tolv tog plats i stugan. Vi tolv kunde ändå återge fina berättelser om livets högtider.
Födelsen gav en bra diskussion samt berättelser om vad man hade hört av äldre människor.
Dopet och namnförslagen kom in i samma sammanhang.
Många har blivit konfirmerade i kyrkan men undantagsvis skedde konfirmationer också i Församlingshemmet på grund av reparationer i kyrkan.
Platsen för vigslar och bröllop varierade. Vigseln skedde för det mesta i ett kapell eller en kyrka. Därefter kunde man hålla bröllop i en mindre samling av släkt och vänner. Men det förekom också större dubbelbröllop med middag och dans.
Mötet avslutades och ett tack riktades till skribenter och kaffekocken samt till alla deltagarna för trevliga och givande diskussioner.
Sinnesstämningen hade haft en påtagligt positiv inverkan på flera efter dessa eftermiddagar.
Så kanske vi kan återkomma igen i höst.
Rainer
Efter vårt kyrkobesök för två veckor sedan återkom vi igen till Björkfälts stuga. Vi satte oss på de platser som vi känner oss trygga och vana med. Annelie hade kokat kaffe och dukade upp på bordet. Kaffes magiska effekt gjorde att pratet kom igång. Tema för dagens agenda var ”Mitt första jobb”.
Jobbkvoten på spinnsidan var mycket större. Det kom fram att barnpassning var ett av de första jobben för de flesta. Att ge extra stödundervisning åt elever under sommarlovet var också en sysselsättning för några. Det gav också en slant. Åldern spelade en viss roll och innebar förkortad arbetsdag då man måste följa arbetstidslagen. Detta förorsakade en mindre lön. Men det förekom 14 åringar som jobbade fulla 8 timmars dagar. Klocka eller en transistorradio var ett kärt ting som införskaffades då den första lönen kom in.
Liten diskussion kom upp om Stilla veckans tilltalsnamn för denna dag ”Askonsdag” lär inte vara korrekt för denna onsdag utan det är ”Dymmelonsdag”.
Nästa gång blir träffen den 26 april samma tid och samma plats. Tema för den dagen blir ”Livets högtider”. Med detta så avslutade vi mötet och önskade varandra en Glad Påsk.
Rainer
När vi var samlade 8.3 i Björkfeldtas stuga var vi en förminskad grupp. Några hade anmält förhinder. Vi var ändå 12 som hade mött upp. Vi inledde med en kort info om att PK gärna tar emot de noteringar som skrivs om våra diskussioner.
Fast vi till antalet var färre deltagare idag så var diskussionen om våra ferier under barndomen livlig och en del kunde berätta händelser så att småleendet förvandlades till att man kiknade av skratt.
Under julloven var man för de mesta hemma. Men undantag fanns att man vartannat år gästade en nära släktning. De som bodde i städer besökte farmor eller mormor på landet.
På -40 och -50 talet började stuglivet ta fart. Då skolan avslutades i början av sommaren så flyttade familjen ut till stugan. Vistades där hela sommaren. Då var ännu många mammor hemma och skötte hushållet. Papporna pendlade mellan stugan och jobbet, antingen med båt eller med cykeln. Många barn måste delta i hemmets sysslor. För dem som var från en gård så var höbärgning och sockerbetsgallring ett måste. Inte alltid så trevligt.
Åskan var för mången en skräck som kunde vara riktigt psykiskt ansträngande men för vissa glädjande - om det var höbärgning då slapp man utföra den dagens arbete.
Rainer
Hembygdskunskapsgruppen var samlad onsdagen den 22.2. Trots sportlovet var vi ändå 13 som satt i ”Stovon”. Först diskuterade vi om att de fina noteringar som görs av våra sammankomster borde på något sätt nå ut till allmänheten. Vi beslöt att man skulle sätta in dem på pensionärernas hemsida och i mån av möjlighet i Parentesen. Vi kunde med ÅUs chefredaktör Tom Simola diskutera om spaltutrymme i PK.
Dagens ämne var barndomens minnesböcker. De fanns böcker från början av 1900 talet men de flesta rörde sig om 1940 o 1950 talet. Av dessa böcker var uppläggningen ungefär samma med glansbilder och verser. Vissa verser återkom från bok till bok. Vi beslöt att bevara dessa böcker genom att skanna dem och få dem digitaliserade.
Sportlovet som nu råder var också ett diskussionsämne. Samskolan hade hela veckan sportlov men i folkskolan var det 4 dagar sportlov och av dessa 4 dagar skulle 2 dagar sportas i skolan antingen skidning eller skrinning.
Det var 14 st gruppmedlemmar som hade mött upp för att prata kring temat: ”Föreningar och föreningslivet i Pargas”.
IOGT var en förenings om hade stor påverkan i samhället på 1940-50 talen. Förkortningen kommer från International Organisation of Good Templars men det var ju vanligt att pargasborna gav föreningen namnet: "Idioter och gamla tanter”
Marthamötena var mycket viktiga sociala träffar för kvinnorna som bodde i byarna utan dagliga kontakter med andra än den egna familjen.
Lantmannaklubbarna var motsvarande träffar för mannfolket - men där gick det ofta litet livligare till med sena kvällar och nätter.
Skogsvårdsföreningar
Diakonisyföreningar, missionssyföreningar.
Scouterna samlade ungdomar och många legendariska ledare ihågkoms.
Ungdomsföreningar och livfulla danstillställningar.
Frälsningsarmén och Hemförbundet.
idrottsföreningar som Piffen, Pargas Roddare, Pargas Simmare
Många var de föreningar vi pratade om men många var också de föreningar vi inte hann med. Pargas lär ha varit ”föreningarnas lovade land” med över 400 föreningar. På vilket årtionde det uttrycket kom till visste ingen.
Det var 13 st gruppmedlemmar som hade mött upp för att prata kring temat: ”Bondepraktikan och ordspråk” och "traditioner och mat under Påsken".
Rainer hade med sig anteckningar och en kalender där det var inskrivet vad man under gamla tider band samman med väderspående, vägledning för jordbruket och annat som man kopplade ihop med olika dagar under året och olika väderfenomen.
Den ena hade hört det ena och andra något annat. Väldigt roligt att få återuppleva gamla sagestraditioner och kunna konstatera att ”det nog var bättre förr” då vinter var vinter och sommar var sommar.
Språket i den gamla Bondepraktikan var inte helt lätt att förstå.
Påskens sysslolösa fredagar och glädjen att få samlas igen till påskdanser kom vi också ihåg. Hemgjord memma, äggätning och påskharen har även lämnat klara spår i minnet.
Litet kom vi också in på alkoholbrygder och Rainer hoppades att vi alla tar oss hemåt nyktra efter dessa givande och glada prattimmar då skrattet emellanåt stått högt i taket och ibland har bekymmersrynkorna infunnit sig hos alla.
Nästa prat-tema blir: ”Föreningar och föreningslivet i Pargas”
-när och hur kom föreningarna till
- lantmannaföreningar
- marthor, husmorsföreningar
- kyrkliga föreningar
- ungdomsföreningar, ungdomsföreningshus
- IOGT
- industrins föreningar
- byaföreningar
- föreningar som av ngn orsak snabbt växte och sedan igen tynade av
- karismatiska ledare
Gunnel
Vi var 16 st som träffades igen efter helgerna i Björkfeldtas stuga den 11.1.
Temat var Skolgång i Pargas.
Denna gång hade vi en ”gästande stjärna” hos oss. Det var min kusin Tor Sonntag som har gått sin skolgång i fem skolhus i Pargas. Han ville komma med för att han tyckte rubrikerna var så trevliga.
Diskussionen var igen livlig och mycket levande. Minnen strömmade in i kretsen och många hakade på.
Varför fick så många lärare öknamn? Varifrån kom öknamnen - det fanns det också svar på.
Lärarnas egenheter och inlärningsmetoder fick sin tolkning
Många skolhus blev placerade rätt i socknen och många skolvägar relaterade.
Klasskamrater och skolmaten kom vi ihåg.
En stund funderade vi över nutidens begrepp om skolmobbning och vilka utryck det tog sig förr och på vilken nivå ”retandet” kunde ske.
Pojksträck och rackartyg förekom, förstås.
Foton tittade vi också ivrigt på och många igenkännande leenden kunde ”höras”.
Gunnel
Hembygdskunskapsgruppen 15.12.2022 5)
Vi var 12 st som träffades i Björkfeldtas stuga den 14.12.
Temat var Julen. Många minnesslingor landade in i 2000-talet eftersom vi hunnit leva med traditioner i så många årtionden.
Tonvikten var dock på barndomen och skillnaden mellan jul på landet och i centrum var ganska märkbar.
Vi hade två Lucior bland oss. Ebba var Pargas tredje officiella Lucia år 1952.
Vi hade det varmt och skönt medan det snöade ute, såsom till adventstiden hör.
Vi fick njuta av Ebbas läckra kryddkaka och Gunnels jultårtor till kaffet.
Hembygdskunskapsgruppen, 26.11.2022 4)
Tack för senast, det var trevligt att lyssna till er alla tisdagen 22.11 i Curatios Björkfeldtas stuga.
Vi var 17 personer på plats.
Det fanns så många butiker på Malmen och i byarna att man bara kan förundra sig över hur alla kunde dra till sig kunder och därtill leva på inkomsterna.
Inga umbäranden tycktes heller varit för stora att få varorna till butikerna och sedan igen hem till hushållen.
Hemhushållen förfärdigade det mesta. Ingen ”färdig mat” då minsann.
Hembygdskunskapsgruppen, 4.11.2022 3)
Tack för senast!
Det var igen trevligt med diskussionen i Björkfeldtas stuga
Litet hösstligt blev det visst emellanåt, men Rainers förslag att sitta i ring i stället för vid det långa bordet gjorde både hörbarheten och koncentrationen bättre.
Så gör vi igen nästa gång.
Diskussionen blev kanske, beroende på ämnet, i mycket uppräkning, så nästa gång tycker jag att vi igen låter ”historierna flyga och tungan breda på".
Vi blev inte alls klara med diskussionen kring mat utan fortsätter kanske där vi blev:
Diskussionsämnen t ex: Vad kunde man köpa i butikerna? Vilka butiker fanns det? Hur såg butikerna ut? Hur transporterades varor från producenterna till konsumenterna? Djurhushållning - även på mindre täppor. Formän. Springpojkar. Torgförsäljning. Butiksbåt? Butiksbuss? Vad gjorde man hemma - vad köpte man?
Kanske hinner vi ta med kläder och mode in i ”butiksvärlden”?
med vänlig hälsning
Gunnel Jansson
sammankallare
Hembygdskunskapsgruppen 21.10.2022 2)
Jag skriver nu till er, som jag har antecknade att har skrivit in sig i Pargas svenska pensionärers hobbygrupp i hembygdskunskap.
Om här finns någon, som inte vill höra till gruppen, vänligen meddela det till mig.
Vi har haft två träffar i Björkfeldtas stuga på Gamla Malmen (5.10 och 18.10)
Själv har jag upplevt dem som mycket innehållsrika och ytterst trevliga stunder.
Följande träff blir onsdag 2.11 kl 13-15 i Björkfeldtas stuga
”Prat-temat” är: ”Vad åt vi i mitt hem”
Med i diskussionen kommer ämnen som: Arbetsfördelningen i hemmet. Vad odlade man i centrum. Vad odlade man på landet. Fiske. Djurhushållning. Hur distribuerades maten till konsumenterna. Vilka butiker fanns det att gå till. Vad fanns att köpa i butikerna. Mat under olika årstider. Krigstiden, efterkrigstidens hushållning.
med vänlig hälsning
Gunnel Jansson
sammankallare
Hej på er i pensionärernas hembygdskunskapshobbygrupp 6.10.2022 1)
Vi hade vår första träff onsdagen den 5.10 kl 13-15 i Björkfeldtas stuga på Gamla Malmen.
Vi pratade kring rubriken ”Nöjen i vår ungdom”
Det blev en livlig pratstund med många skratt och trevliga hågkomster.
Tack för den trevliga stunden❣️
Vår följande träff blir
TISDAGEN den 18.10 kl 13-15 i Björfeldtas stugan (för på onsdag har vi oktoberträff i Brankis)
Rubriken för nästa pratstund är: "Att jobba på Båolaget. Båolagets betydelse i samhället." Samtidigt kommer vi ihåg de många skolorna och butikerna på Malmen.
Väl mött
Gunnel
(tel 040 5957203)